Logga in

Logga in

Klicka här för väderprognos Gotland

Tusenbitarspusslet på Muramaris

Den stora sandstensspisen var Muramaris hjärta. I den våldsamma branden för fem år sedan förvandlades den till grus. Nu återskapas spisen, bit för bit, i ett jättelikt tusenbitarspussel.

Branden på Muramaris den 18 januari 2013 förstörde oersättliga värden. När flistaket rasade in hyvlades alla skulpturer av på den stora sandstensspisen i sällskapsrummet på nedervåningen.

Spisen var mycket central på Muramaris och ett av konstnärinnan Ellen Roosvals mästerverk. Den var huggen på plats och placerad med precision. Vid midsommarsolståndet träffades Kärlekens gudinna på överbyggnaden av den nedåtgående solens sista strålar.

När Stefan Amér, som är en av ägarna, klev in i de meterhöga rasmassorna efter branden, hoppades han kunna hitta någon liten del av spisen som skulle kunna sparas. Tillsammans med sin fru Maria började han leta.

– Det hade varit 1000 grader varmt där inne och spisen var gjord av sandsten, men jag hoppades hitta ett ben eller något så att man åtminstone skulle kunna föreställa sig hur den hade sett ut, berättar Stefan.

Efter ett par dagars sökande fick Stefan och Maria sin belöning. De hittade ansiktet till Sanningens gudinna.

– Det kändes som ett under och vi fortsatte att leta som besatta, berättar Stefan Amér.

Varje dag, hela sommaren, drog de på sig arbetskläder och sökte i bråten likt arkeologer. Högarna delades in i sektioner och fynd från olika platser sorterades i brödbackar.

Somliga bitar var 20-kilosblock, andra inte större än tumnaglar. När sommaren var slut hade Stefan och Maria fyllt 55 brödbackar. Här låg sex välbevarade ansikten och andra stora bitar som väckte förhoppningar om att spisen kanske skulle kunna lagas.

Nu är restaureringen igång. Sedan i somras arbetar Marleen Kolmodin, Rasmus Kolmodin och John Jakobsson från konservatorsföretaget Ars Mundi samt konservatorn Marianne Gustafsson Belzacq med att pussla ihop det tusenbitarspussel som återstår av den stora sandstensspisen.

– Stefan och Maria gjorde en fantastisk insats. Utan deras arbete hade det inte varit möjligt att göra det här, säger Marleen Kolmodin.

Tillsammans med John och Rasmus har Marleen den tålamodsprövande uppgiften att hitta rätt bit till rätt plats. Till sin hjälp har de fotografier, men också gipser som gjutits efter den förlaga som Ellen Roosval gjorde i lera. Alla gipser utom en av mansskulpturerna finns bevarade.

– Om någon vet var den finns skulle vi verkligen ha stor nytta av den, säger Marleen.

Arbetet kommer att ta tid. Kanske blir det klart till sommaren, men konservatorerna vågar inte säga något säkert för ett pussel av den här typen har de aldrig tidigare satt händerna i. Det är ett unikt projekt där de har fått tänka ut speciallösningar.

Stora stycken dubbas på plats. Mindre bitar kan limmas. Och när det fattas en bit lagar de i med bruk som formas efter gipser och fotografier och sedan får liv med hjälp av små fina mejselspår. För att mejselspåren ska få exakt samma uttryck som originalet har konservatorerna lånat och låtit beställa kopior av Ellen Roosvals verktyg. Sedan retuscheras lagningarna in med jordpigment. På de partier som är klara går det nästan inte att urskilja var skarven går mellan lagningar och original.

Det finns bitar som konservatorerna fortfarande letar efter. Rasmus Kolmodin, som jobbar med skulpturer på spisens vänstra sida, har hittat inskriptionen "RvH" – Roosval von Hallwyl. Men Ellens E är fortfarande på villovägar.

Medan Marlene Kolmodin söker efter ett nyckelben i brödbackarna berättar hon om sina känslor inför uppdraget:

– Jag har funderat en hel del på det här, för kan man återskapa ett konstverk? I en kyrka skulle vi ju aldrig ha rekonstruerat ett ansikte som vittrat bort i en kyrkoportal. Det har varit många överväganden, men jag har kommit fram till att här har det inträffat en olycka och nu känns det väldigt fint att få göra detta.

Inför arbetet med spisen har Marleen, Rasmus, John och Marianne forskat i arkiven och läst vad som finns att läsa om Ellen Roosval, hennes konstnärskap och liv. I maken Johnny Roosvals arkiv fanns ett utkast till ett brev som skulle förvaras i ”spiselns lönnrum” och här framkommer det tydligt att spisen på Muramaris gestaltar många av de med- och motgångar som Ellen mötte i sitt liv.

På den väldiga överbyggnaden fanns två kvinnofigurer, Människokärleken och Sanningen. De flankeras av två män, Lidandet och Arbetet.

När Ellen blev kär i Johnny Roosval, som var sonen Rolfs informator, valde hon kärleken och sanningen. Men det hade ett pris. Hon fick lämna allt, också sin son. Så begreppen lidande, arbete, kärlek och sanning blev hon väl förtrogen med.

"Allt i dessa fyra öfvre gestalter är genomdraget af hennes lifs erfarenhet; såväl under striden för vårt giftermål, som i andra bittra händelser", skriver Johnny Roosval i brevet som skulle gömmas i spiselgömman.

 

– Det känns fantastiskt att vi kan lägga in det hemliga brevet i spisen igen, säger Stefan Amér.

När renoveringen av den stora spisen är klar fortsätter arbetet på Muramaris med rum, golv, väggar, el och övriga eldstäder. Om ett par år tror ägarfamiljen Amér att arbetet ska vara klart, men Stefan Amér hoppas att spisen ska kunna visas upp för allmänheten vid något tillfälle redan i sommar.

Han är mycket imponerad över konservatorernas arbete:

– Resultatet blir mycket bättre än vad jag förväntade mig. Nu kommer spisen tillbaka som det konstverk det är och hjärtat i Muramaris, säger Stefan Amér och fortsätter:

– Vi brukar säga att Muramaris är ett allkonstverk och i det konstverket behövs spisen.

  • Av: Eva Klint Langland/Gotlands Allehanda
  • Publicerad 2018-02-07, 14:45

Tipsa en vän

Tyckte du att den här sidan var intressant? Här kan du tipsa en vän om den.

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas ej. Användaren ansvarar själv för sin kommentar.

Johnny Roosvals egna ord om spisen

I Johnny Roosvals arkiv har man hittat ett utkast till det brev som skulle förvaras i ”spiselns lönnrum”. Här berättar han hur Ellen Roosval utformade spisen i lera 1915 och 1916. Mitt i kriget var havet osäkert och man gjorde därför dubbla avgjutningar i gips innan en av uppsättningarna skeppades över till Visby.

Stenen hämtades från Burgsvik och på Muramaris utformades spisen av en stenhuggare under konstnärinnans leding.

Johnny Roosval skriver: ”Min hustru har gjort verket till ett altare för sanning och människokärlek. Hon känner lidande och arbete de äro nödvändiga ledsagare till sanning och kärlek. Allt i dessa fyra öfvre gestalter är genomdraget af hennes lifs erfarenhet; såväl under striden för vårt giftermål, som i andra bittra händelser. Vi äro friska starka människor, som hittills kunnat bära allt svårt och kunnat se det gudomliga och vackra äfven i det bittra. De fyra elementen i Guds natur känna vi inom oss med deras kraft och värme och vi förnya vår kraft här under den sköna sommartiden därför stå ock de fyra elementen som spiselns pelare. Öfverliggaren föreställer vårt hus vid strandens vågor med vår kärlek midten med dess två lågor. Måtte Gud välsigna hela världen och låta människorna få frid och måtte Gud gifva oss två lof att få lefva om somrarne i den frid och skönhet som vi försökt att skapa i detta hus”.

Annons
Annons
Annons
Annons