Meddelande från Klinte Hembygdsförening 1991
Bilden visar 18 stycken stora järnkilar eller märlor, var och en 16 - 18 cm långa. Alla är försedda med ett hål för att fästa ett rep eller en kätting.De är minnen från den tidiga virkesexporten härifrån hamnen innan kajerna byggdes. De kan kanske ha använts senare till andra ändamål men är smidda för lastning av s k spanska balkar ut till skutorna som låg ankrade utanför balkgården.
Spanska balkar var förutom plank, bjälkar och bräder en betydelsefull del av trävaruexporten från J.N. Donners tid. De exporterades också senare från Reinhold Snöbohms handelshus. Balkarna höggs och bilades fyrkantiga av hela träd av bönderna innan de kördes ner till hamnen. De betalades bra, inte bara med brännvin och cigarrer på handelshusets kontor, som det berättas. Många bönder högg hellre balkar i skogen än att arbeta med jordbruket.
En bonde kunde få 6-7 daler silvermynt för en spansk balk. De hade en längd av 20-28 aln, (ca 12-16m.) och en bredd av 10-12 tum i skarpkant. När Donner sålde balkarna i Köpenhamn betalade ca 4-6 alnar, en fjärdedel av dem alla omkostnader för arbete, inköp och frakt. (Aug.Lindqvist: Klinteminnen 1968)
Detalj ur målning av Erik Olsson från balkgården i Klintehamn. Lastning av spanska balkar.
Skutorna låg till ankars utanför de små bryggorna vid balkgården. De hade en port i fören som gick att öppna. Kilarna drevs in i balken som flottades ut och ett rep knöts i öglan och balken kunde dras in genom förporten eller balkluckan som den också kallades.Jag har inte kunnat finna varför de kallades för "spanska balkar". De användes som byggnadsvirke men också till pålning längs tyska floder. Järnkilarna skänktes 1990 till föreningen av Evert Malmström, Levide.
Nyckel av järn från vikingatiden
Nyckeln är ett nyförvärv till hembygdsföreningens samling av fornsaker. En samling som tidigare hopbringades av elever vid Klinte kyrkskola under David Rosvalls tid som lärare.
Fornsakerna har övergått till hembygdsföreningens vård och förvaras nu på Klintehamns bibliotek. Vi har planer på att anskaffa en större monter för att bättre visa samlingen.
Den nyfunna nyckeln skänktes 1986 av Sture Holmqvist och Åke Lindgren, Klinte. De hade funnit den vid Klintebys gård. Nyckeln hade följt med vid potatisupptagning, sorterats ut bland småsten och hamnat i en hög med "pärlstenar" där den hittades.
Den är 20 cm. lång. En stor del av ytskiktet är bevarat, endast mindre rostflagor har fallit bort. Det är ett mycket fint smide, den har ju också oskadd kunnat valsa runt bland potatis och stenar i upptagaren.
Bland nycklarna i fornsakssamlingen finns tidigare två likadana. Tillsammans med ytterligare två av nyare typ hittades de vid dikesgrävning vid Prästgården 1932 av Martin Holmqvist, Sture Holmqvists far.
Skjutsklubba för Sicklings Gästgiveri
Vid varje gästgiveri runt Gotland fanns en s k skjutskubba, ett trästycke av varierande utformning, med en inskription, ofta med årtal och initialer. Enligt gästgiveriförordningen hade häradsrätten rätt att utse bönder i gästgiveriets närhet att utgöra hållskjuts, som det hette. De hade skjutsskyldighet. Det betydde att när gästgiveriet hade resande som önskade skjuts och inte kunde ställa upp med egna hästar gick skjutsskyldigheten till den som hade klubban hemma. Ofta i perioder på tre dagar eller en vecka. Sen gick klubban vidare till den som stod närmast i tur. För bonden var det en liten inkomstkälla men ibland till besvär och tidsspillan i jordbruksarbetet. Han fick hålla ett par extra hästar för skjutsarna. Ofta fick någon "drängsork" köra, vid resor som kunde ta hela dagar.
Skjutsklubban för Sicklings gästgiveri är ett av hembygdsföreningens förnämsta Klinteminnen. Vi fick den redan 1951 av Albert Christiansson, Sicklings. Det kan vara på tiden att den beskrivs närmare. Gästgiveriet var beläget i gården som nu ägs av Einar och Eva Lundgren, dotter till Albert Christiansson. Klubban avsåg skjutsskyldighet för Sicklings och Värsände.
Framsidan av skjutsklubban har ett inskuret kors med en linje vid foten och fyra diagonala, smala strålar. Den har årtalet 1869 och längst ned en åttauddig stjärna.
Många har skurit enkla initialer i den. Sidan till vänster på bilden pryds av bokstäver i skrivstil, J N J, initialerna K B, ett A samt ett årtal, år 1915.
Övriga sidor har nästan utplånad text: SKIUTS KLUBBA, stjärnor, bokstäver och enkla geometriska figurer, påminnande om bomärken. Den är av ek och har en mässingsögla så ett den kunde hängas på väggen.
En resa med Gästgivareskjutsar
(Klicka på kartan för att se en förstoring)Utdrag ur en resejournal skriven 1833 av två studenter från Lund, Joh. Wallman och Sven Vihl. Moberg, ger en liten inblick i resandet i början av 1800-talet. De kom från Böda på Öland till Klinte och reste vidare samma dag förbi Sanda kyrka till Botels gästgivaregård i Mästerby. De kom fram kl. 10 på kvällen. De var framförallt intresserade av kyrkorna längs vägen och "skjutspojkarna" fick ta stora omvägar. Till Gardrungs eller Garderungs i Stenkumla kom de nästa dag kl. halv nio på kvällen. De stannade flera dagar "i den trefliga gästgifvaregården, hos matronan fru Gardell" och skjutsades runt till kyrkor i trakten. De fortsatte sedan till Visby.
Efter en dryg veckas vistelse i Visby gick hemresan snabbare. De lämnade staden halv sex på morgonen, halv sju var de vid Gardfungs där de genast fick hästar och var redan vid halv elva i Klinte. Där fick de vänta några dagar på båtlägenhet och gjorde utflykter i omgivningarna, bl a till Fröjel kyrka.
EN SKJUTSBONDES RÄKENSKAPER
Skjutsklubbans första år var 1869. Det är nu så lyckligt att Eva Lundgren har några räkenskapsböcker, små tunna häften, förda av hennes farfar, Nils Chrisriansson, Sicklings, från samma tid. Nils Petter Christiansson var född 1826 och dog 1905. Hans hustru, Anna Maria Josefina f. Smith var född 0841 och dog 1928. Nils Chrisriansson förde bik över sina inkomster och utgifter, däribland inkomsterna för skjutsningen för gästgiveriet. Böckerna går för åren 1867, med flera undantag till 1878. Vid de första åren bör det därför ha funnits en äldre skjutsklubba.
I räkenskapsböckerna får vi en liten inblick i de olika resmålen och Nils inkomster för skjutsarna. Jag återger dem ur 1869 års räkenskaper:
19 Februarii På skjuts Krokstäde 1,25 25 Mars På skjuts Krokstäde 1,25 3 Aprill På skjuts vid Krokstäde 1,25 3 Junii På skjuts i Silte 2,- 26 Junii På skjuts vid Burge 1,12 8 Julii På skjuts vid Burge 2,50 31 Julii På skjuts Gardrungs 1,67 17 Augustii På skjuts i Linde 2,80 30 Augistii På skjuts Brogårds 2,10 18 September 2 skjutsar 3,- 22 September På skjuts till Burge 1,87 3 October På skjuts Krokstäde 1,25 Drängen utgift 0,25 8 October På skjuts Hejde 1,67 19 October På skjuts Westergarn 0,60 24 Desember På skjuts vid Båttarfve 1,04 Summorna för skjutsarna är riksdaler och skilling. 1873 ersattes de som myntenhet av kronor och ören.
Andra år kunde Nils Christiansson ha flera resor. 1875 inte mindre än 28. De visar även några anra resmål, t ex Sparbankstur 1,25, På skjuts med Capten Lärka 0,80, Rone 5,- Eskelhem 4,50, Gubben Forsberg 2,50. Olika priser för samma resmål berodde på väntetid.
Kälkmed för skottkärra.
Kälkmeden är ett udda roligt föremål i samlingarna. Jag brukar vid visningar vid Värsändegården fråga besökare om de kan gissa vad den användes till. Det är inte många som kan.
Meden har ersatt hjulet på en skottkärra på vintern. När det blev slädväg var det bara att byta, axeln passade till skottkärran. Mest gick "skottkälken" i många vändor mellan vedbod och byggning under snörika vintrar.
Som så många andra gamla föremål är den prov på ett vackert och kunnigt snickeri och smidesarbete. Den är skänkt av Rune Svensson, Klintehamn, men dess tidigare historia är okänd.
/Staffan Rosvall/