Meddelande från Klinte Hembygdsförening 1986
På teckningen ser vi Anton Rosendahl med sin Laterna Magica. Han visar färggranna och "rörliga" bilder vid ett av sekelskiftets godtemplarmöten på Gotland. Han har just bländat av en av linserna för att växla bild - ett romantiskt bergslandskap som förändras från kvällssol till månsken. Anton Rosendahl försörjde sig med ett mångsyssleri. Han var bl.a. fotograf och hade ett litet tryckeri på vilket han tryckte sorgbrev och konfirmationskort. Han var biodlare, föredragshållare, vågmästare för bettransporterna vid Klinte järnvägsstation, fruktodlare och sångare. Han var godtemplare som så många andra i samhället vid den tiden. Han förde bok om sina sysslor. Han var född vid Rosarve i Havdhem 1855 och dog i Klinte 1934. Några generationer tidigare hade hans släkt tre bröder från gården Rosarve tagit sig namnet Rosendahl, Rosvall och Rosengren. Efter en kurs vid Labbetorps lantbruksskola 1876, lärde han sig senare till förgyllare och fotograf, hans egentliga yrken. Han arbetade som guldläggare vid inredningen av Gyllene salen i Stockholms stadshus omkring 1920. Som amatörmålare nådde han, trots rätt liten produktion mycket vackra resultat. Målningarna har mest fastländska motiv men kvar efter honom finns några landskap från Klintetrakten och ett par Stockholmsbilder. En utställning av hans målningar och foton, handskrivna sångbok, dagbok för bigården m.m. visades 1976 i Visby, Hemse och Klintehamn. Hans sångbok och många av hans foton, mest gatubilder ifrån Klinte, en gammal kamera och guldläggningsverktyg finns i hembygdsföreningens samlingar. 1976 fick hembygdsföreningen även hans Laterna magica, en bildvisningsapparat, föregångare till moderna diaprojektorer, som gåva av kapten Lars Sollerman, vars föräldrar Elof och Alfhild Sollerman haft den i sin ägo i ett 50-tal år. Till gåvan hörde omkring 50 bilder varav flera är rörliga. En första improviserad bildvisning gjordes vid årsmötet 1977. Laterna magican och bilderna är av tyskt ursprung. Vi vet inte när och hur Anton Rosendahl blivit ägare till den. Men vi vet att han i början av seklet reste ikring och visade bilderna här hemma på Gotland och även på fastlandet. Ofta som underhållning i samband med något nykterhetsföredrag. Även bilderna kunde ingå i föredraget. Han hade ofta korta kommentarer. Till en skämtbild som visade en man med en stor näsa som kunde förstoras likt en ballong sa han: "Näsan växer på den som super, det kan Ni se med egna ögon". Bilden saknas tyvärr nu. En annan bild som också saknas var en stadsbild med en flygmaskin som sakta kunde röra sig över himlen: "En flygmaskin passerar staden tvenne gånger". En bild som finns kvar är en kvarn som man kan veva på vingarna. Rosendahl ordnade också till ett snöfall, kastade papperstussar framför bilden: "Kvarnen går, det snögar". (Berättat av Dagmar Larsson, Havdhem: "Min far satt bakom Rosendahl när han stod vid apparaten".
En bild av Gripsholms slott troligen målad av Anton Rosendahl själv. Han har först målat bilden på en glasskiva och sedan meden knivspets gett karaktär åt byggnader och grönska.
Han visade också hela program. De bäst bevarade är bilder från A.E. Nordenskiölds Nordpolsexpedition med fartyget Vega och en bildserie från främmande länder.
Av skämtbilderna finns förutom de här avbildade ytterligare 5 kvar. Här en herre som studerar en skulptur av en jätte på en konstutställning med ett oväntat resultat.
En kock serverar en fisk på ett fat. Med ett enkelt handgrepp kunde Rosendahl förändra bilden och överraska sin publik. En av linserna med avbländaren som steglöst helt kan mörklägga bilden. Samtidigt kan den andra öppnas för en annan bild. Det berättas att när Rosendahl visade ett tåg som tuffade fram i ett bergslandskap sänkte han ljuset till mörkt med kommentaren: "Nu gick tåget in i en tunnel".
Bildvisningsapparaten har två ljuskällor och dubbla linser. Ljuskällorna var små fotogenlampor eller karbidlampor som nu är borta. Visningarna kunde säkert vara äventyrliga, apparaten och även någon av bilderna är lätt brandskadade. Efter hembygdsföreningens första bildvisning och utställningen över Anton Rosendahl har Laterna magican nu under några år varit på reparation och kompletterats med saknade delar. En mycket skicklig finmekaniker, Torsten Wigström i Visby, har gjort ett märkligt arbete. Linserna har återställts med rattar för skärpeinställning, en saknad kondensorlins har anskaffats. Den ena avbländningsanordningen som saknades har nytillverkats liksom två nya ventilationshuvar. Inställbara elektriska lampor med reflektorer är specialtillverkade för apparaten. Det som nu återstår är en översyn av bilderna, främst de rörliga, ett arbete som också utlovats av Torsten Wigström. Det är främst Torsten Wigströms förtjänst och hans intresse som gjort att Klinte hembygdsförening nu har en av Klintes sekelskiftes märkligaste dyrgripar i användbart skick i sin ägo.
Två Kalejdoskopiska bilder. När de vevas visar de vackraföränderliga mönster. |
/Staffan Rosvall/