Ägarelängden forts: Hela Mölners 1/4 hemman kom att brukas under Ganne som arrende till 1797 resp. 1799, Lars Nilssons del från 1789 och Eva Sandelius från 1792. Alla följande ägare t.o.m. kronolänsman M.E.Svallingsson voro ägare av Ganne. De ägde dock ej själva bostället på Mölner, som avsöndrats antagligen 1792.

Eva Sandelia Sandelius f.Laurin. Hon köpte efter makens död,(Gustav Sandelius som var kyrkoherde i Klinte) Olof Pärssons del och nybyggde "sig till änkesäte"ett boningshus,(hon var syster till Barbara von Tigerström vid Ganne). Hon bodde där från 1773 till sin död 1799.

Det bör ha varit någon gång mellan 1807 och 1813 som själva gårdstomten vid Mölner fått annan ägare. Den nye ägaren var alldeles säkert:

Sjökaptenen Johan Petter Stare d.y. Visserligen bodde strandridaren, inspektören Gerhard Nicklas Svebelius, sedermera tullinspektören på Östergarn. där som nygift 1801 och några år framåt, men samtidigt och ändå från 1792, då hela Mölner hemman kom att brukas av Ganne, hade fru Tigerström 1-2 drängar och 1-3 pigor boende där "under egen rök" säkert i längan på gården. Det finns inget som tyder på att Svebilius ägde stället.

Sjökaptenen Stares namn påträffas först 1813. Han var borgare i Visby och med sin familj skriven där, men hans svärmor Anna Qviberg f. Canutius jämte en dräng och tre pigor bodde det året på Mölner. Stare innehade nämligen en del arrenden. År 1828-29 omfattade dessa 26 tnl, jord av Hejdes och Mulde i Fröjel. (för 1/8 mtl.Mulde, tillhörande husbonden Levander, hade Stare "brännerirättigheter enl. Resol")1833-34 hade hans arrenden ökat till 35 1/2 tnl, nu även av Alstäde. Han hade inget arrende i Klinte utom "Snögrinde åker och Söderskog", 1841 omtalas, att Stare ägde 6 tnl. och 12 tnl. hage vid Mulde och Hejdes. Änkefru Stare bodde kvar på Mölner i många år. Hon avled 1866, 83 år gammal.

Stares hade fem barn. (Äldsta dottern gift med kyrkoherden i Martebo).

År 1867 har Mölner redan nya invånare. Det är sjökaptenen Carl Th.A. Bolins änka med åtta barn, alla minderåriga. Sjökaptenen Bolin inflyttade till Klinte från Stockholm d. 7/10 1866. Han dog redan 1867. Begravd i Levide (Han var kyrkoherdeson från Levide). Hans änka f. Cedergren, var dotter till lantmätare Lars Cedergren.

Änkefru Bolin f. 1826 hade en bror och en syster, som var bosatta på Gotland. Brodern, lantmätare i Garde, FRANS RUDOLF CEDERGREN var född 20/10 1828. Systern, Helfrid Olivia f. 1837, (hon var ogift) hushållade antagligen för brodern. Den 20/10 1868 inflyttade lantmätare Cedergren till Klinte. 1868 mantalskriven som husbonde på Mölner, medan ännu systern, änkefru Bolin med sina barn bodde kvar. Han kallades därför ofta "morbror" i folkmun. Systern HEDVIG flyttade till Mölner 1870 med en piga Clara f. 1839 som också hörde till familjen. Cedergren var vid den tiden ägare av lägenheten och troligen ungefär samtidigt förvärvat fjärdedelen av Mölner hemman, säljare var överstelöjtnant af Klint.

Kommisionslantmätare Frans Rudolf Cedergren avled 1902. Från 1903 är KARL KONRAD FRITJOF MÖLLERSTRÖM hemmansägare vid Mölner. Född 1874 inflyttade han 1889 från Gerum till Klinte och blev Cedergrens allt i allo, dräng, kusk och trotjänare.

En närmare redogörelse för den Bolinska familjen kan ha sitt intresse och följer här. I mantalslängden för 1868 står kort och gott:

Mölner: Friherrinnan Flemmings arvingar. (C.A.O. af Klint).
Skeppare C. Bolins Enka 26 (26 är hennes födelseår) Anna 52, Agnes 54,
Fia 67, Per 56, Carl 57, Uno 59, Ernst 63, Adolf 65, pigan Hanna 43.

Lantmätare Frans Cedergren i Garda.

Gotländsk släktbok av E. Nyberg är utförligare i sin framställning. Om sjökaptensfamiljen står där:

2. Agnes Carola Lovisa, f. 1854, d. 1934 i Uppsala. Folkskollärarinna i Uppsala.

5. Axel Uno Theodor, f. 1859. Major. Sjukgymnast.

Kvarnen hörde till Mölner hemman fram till 1875 då Helmuth Wöhler sålde den till snickaren Ola Sörensson som också kallade sig Flemming. (Dock ej släkt med friherrliga familjen Flemming som ägde Mölner 1817-1865) Sonen var handlare Flemming på Klintehamn.

Från delägarna i Depps, Stenstu och Mulde samf. som hade vattensåg och kvarn såldes vattenrätten 1884 för 300 kr. till Johan Erik Johansson. Samma år upprättades också ett kontrakt mellan densamme Johansson och Cedergren på Mölner att Cedergren "upplåtit rättigheten att över mina ägor, lydande under 1/6 Mölner fram till sin uppförda Qvarn å idag anvisat ställe uppgräfa ett afloppsdike till erforderlig bredd för ledande af det vatten, har Johansson enligt särskilt kontrakt köpt, mot att Cedergren eller mina rättsinnehavare erhålla fri malning till husbehof vid nämnda qvarn eller sikta 3 tunnor hvete, 3 tunnor råg samt sammanmala 6 tunnor råg och 12 tunnor skrudd".

Fri malning fick också morfar och pappa så länge kvarnen var i bruk.

Många var hästskjutsarna som kom med malning , stannade och lade" släpskon" under bakhjulet som broms så hörde man hur det gnisslade mot gruset hela den långa kvarn-backen ner.

Trädgården är stor, antagligen anlagd på 1800-talets mitt ( i Fransk stil enl. Allan Lickander som är trädgårds konsulent) Indelad i olika kvarter med syren-bersåer och långa gångar och stentrappor. Många rabatter. Gamla frukt-träd, vinbärsbuskar"Kärleks-port" av Jasmin . Allt skulle sommartid rensas och hackas o räfsas, varje lördag. Särskilt fint och välansat skulle det vara till den 16 maj Hilma-dagen då kom Hamn-tanterna på kaffe-rep till"grannen" i kvarnen"Hilma Hansson. Från hennes fönster hade de en god utsikt över våran trädgård.

Jag är född och uppvuxen här vid Mölner och har fått leva ett långt och mycket lyckligt liv. Det känns på något sätt fridfullt och tryggt innanför de här gamla murarna.

Min bror Josef och jag hade som alla andra barn mycket livlig fantasi. t.ex. I den stora trädgården finns fyra gamla syrenbersåer. Där bodde då olika familjer, som vi med vår skrinda körde och hälsade på. Innanför grinden bodde Lissie, i den östra bodde Astrid, i den södra Greta och längst ner i trädgårdens västra del bodde "Deggen".Där fanns ett runt stenbord och där dukade vi upp till kalas. Det kunde vara bär från trädgården eller vad vi för tillfället kunde hitta på..

Ännu i långt senare tid har dessa namn varit förknippade med de olika bersåerna.

Karl Konrad Fritjof Möllerström var min morfar, född 1874 i Gerum. Han kom som 16-åring till Lantmätare Cedergren vid Mölner som dräng, kusk och allt i allo.

Mölner är ju en gammal gård med anor från 1700-talet och mycket var fortfarande orört. När man kom från grinden i stenmuren och gick backen ner var först en utbyggnad på huset. Det var skafferiet med ett underjordiskt rum utan ingång med gluggar i marknivå där man kunde titta in genom trägallret. Mycket fantasieggande! Framför husets dörr var en stor platt stentrappa. Där var en dubbeldörr med en längsgående vedskrubb upp till ytterfarstun. Där var en dubbeldörr med ett kolossalt lås med stor svart nyckel. Den dörren stod dock uppställd så man kunde sitta på den stora breda tröskeln.Ytterfarstun har än i dag år 2000 kvar sina gamla vackra fönster, därav ett som är blyinfattat.

Innanför tröskeln var så innerfarstun. Till vänster låg köket med skafferiet och en liten kammare. Köket hade vedspis med en stor spiskupa där röret gick upp genom taket. Innanför röret var det kakelplattor där katterna sträckte ut sig på vintern. Diskbänken var liten och det fanns inte vatten inne fast spisen hade en reservoar som alltid var fylld med varmt vatten. Köksdörren har dörrspeglar med gångjärnsdekor av tenn. Fram till 1952 hade köket ljusblå pärlstav på väggarna och skomakarlampa, senare primuslykta i taket. Bredvid köksdörren var källardörren med en brant mörk trappa ner i källaren som bestod av 6-7 små rum med stengolv och tjocka stenväggar. Efter källardörren var så loftdörren med en brant trappa upp till en stor vind som, i motsats till källaren med sin "källargubbe", var ett paradis för lekar på vintern när murstocken värmde och äppel skörden låg utbredd på golvet. Bredvid loftdörren var dörren till salen, ett stort rum med vackra tapeter och takbårder.

På gårdsplanen syntes 5 stigar.

Bakom uthuslängorna fanns en gammal tröskvandring samt hönsgård för frigående höns som hade egen ingång genom hönshusluckan som skulle öppnas och stängas varje dag. Tack vare all hönsgödsel och bäcken som rann igenom var hönsgården på våren fylld med gullvivor i jätteformat och sedan med kaipar och brännässlor.
Utedasset hade vi tvärs över gården och den var listig som en räv som kunde smyga dit utan att mormor Ida såg vart man var på väg och upp flög köksfönstret: Ta en famn ved med dig in! Vedboden låg nämligen strax bredvid dasset och vi hade ännu vedspis.

Dagny berättar: Något som finns kvar i minnet är när jag en dag lekte här inne på gården då var jag kanske 5-6-år så kom överstelöjtnant Karl Bolin i Visby på sin motorcykel och i sin fina uniform och skulle hälsa på pappa (det brukade han göra ibland). Då var pappa långt borta i åkern så farbror Bolin lyfte upp mig och satte mig i sin sidovagn för att jag skulle visa honom vägen.

Så dundrade vi iväg bort till pappa. Det var nog mitt livs enda motorcykelfärd och den var inte lång, men oförglömlig.

Vi barn hade många roliga dagar. T.ex. tröskdagen på hösten.

Tidigt på morgonen kom Bertil Wahlgren körande med traktor och tröskverk.

Sen blev det hårt arbete till kl 3 då det var otendag med tröskbullar till kaffet, bullarna bakades speciellt stora. Därefter fortsatte man tills allt var färdigt för nästa dag stod en annan gård på tur. Så gick det till på den gamla goda tiden.

Britta minns en gång när morfar var" barnvakt" och det blev ett rysligt åskväder då tog morfar Fritjof upp henne i sitt knä och sjöng: I låga ryttartorpet........

Berit minns: Till jularna skulle man lagra upp med ved inomhus så man skulle slippa att gå ut i julhelgen, då skulle man sitta i lugn och ro. Britta och jag fick ofta den uppgiften att packa tre fyra säckar fulla(som sen stod i skrubbar och vrår).Det kunde vara ganska muntert när vi körde säckarna på kälke eller spark och ekipaget kapsejsade.

Eva kommer med glädje ihåg våran lek "Pinnhåle" en grop i marken innanför grinden och hela gården som spelplan, en kort och en lång pinne, enkla regler, hela grannlagets ungar hade jätte- kul.

Barnbarnen drog till Mölner på sportlovsveckan 3-4-år i rad. De åkte skidor och pulka fick med mormor och morfar att bygga snöfästningar och hade snöbolls-krig. Alla element i hela huset hängde fulla av snöblöta vantar, sockor och overaller.

De bestämde matsedel hela veckan, mycket pannkakor blev det!

Möllerströms barn, Josef och Margit blev vuxna, gifte sig och flyttade.

Kvar på gården blev mamma Dagny, som gifte sig 1941 med Emil Lickander från Eksta. Morfar och mormor bodde kvar i huset. Fritjof dog 1952 och då skrevs gården över på pappa.

Mamma och pappa knogade på med det lilla jordbruket, sparade och byggde om köket, drog in vatten i huset och ladugården, satte in el, tapetserade alla rum, grävde ur och gjorde om källaren och byggde ny lada. Pappa drygade ut ekonomin med att arbeta på kajen som stuvare och mamma serverade på hotellet, Varvsholm och andra kalaser. Tre töisar fick de, Britta född 1941, Berit född 1945 och "skrapbullen" Eva född 1954.

Vilken miljö vi hade som lekplats jämfört med dagens barn som växer upp omgivna av asfalt och en massa krångliga makapärer. Hela denna fantastiska trädgård med gunga i körsbärsträdet, hela gården med alla uthus att leka kurragömma i hagen med blommor och ån som rann där.

Och vintern med dessa backar att åka skidor och kälke i. När man hade

"Nygel" i fingrarna tog man paus och gick in i ladugårdsvärmen vid syseldags, kan ännu höra rasslet från kättingarna som korna hade om halsen, där de stod och mumsade hö, strilet av mjölk mot spannbottnen när mamma och pappa mjölkade, hur grisarna småkivades i matbacken och "Milli" hästens knaprande på foderbetan i krubban.

Det var inte bara lek för oss barn, när man bodde på en gård.Vi fick minsann hjälpa till med vad vi kunde. Hela somrarna tyckte man att det bara var att hacka och hacka. Minns särskilt skol-examen när man nybadad och i nya fina examenskläder skulle ha så bråttom hem för att gallra betor, av med den fina stassen och ut i åkern. Och allt hö som skulle vändas och sättas i stackar och sen köras in med häst och vagn, varmt och svettigt men gott doftade det.

Arbetet på gården följde ju årets växlingar med sådd och skörd, bärgning av hö och potatis och grönsaker skulle i och ur jorden. Mjölkning morgon och kväll sommar som vinter och utfodring av djuren. Allt var så naturligt, liv och död, vardag och helg.Vardagar var det arbete och söndag vilodag, någon från huset skulle gärna gå i kyrkan, ofta gick mamma som ändå var där, hon var söndagskolfröken i 30 års tid och har fostrat två generationer barn i kristlig anda och lärt oss om Guds trygghet. Till gården kom tre mågar och töiserna gifte sig och flyttade hemifrån, dock ej så långt, vi förblev Klintebor alla tre, i allafall i skrivande stund. Mormor Ida bodde kvar hemma tills hon dog 1972. När mamma och pappa blev äldre avvecklade de gården, arrenderade ut marken till Jens Wallin och djuren såldes. Pappa blev skröplig och avled 1997, 89 år gammal. Kvar på Mölner bor mamma Dagny.

Cirkeln är sluten. Bostaden byggdes 1772 till Eva Sandelius "sig till enkesäte" och är nu efter 225 år åter ett "enkesäte"

Tänk att få en parad av alla dessa människor som gått upp och ner i denna backe eller gått ut och in i detta hus, tagit steget över den höga tröskeln in i förstugan. Den har dock aldrig varit för hög för någon, vid Mölner är alla välkomna.