|
KLINTE HEMBYGDSFÖRENINGS
ÅRSSKRIFT 2005
SKOMAKARE OCH MÄNNISKOR.
Hasse Nyberg berättar minnen om och möten
med bygdens skomakare. En gång läste han en bok som hette ”Skomakare och
människor”. Det tyckte han var en så rolig titel att vi kallar denna
årsskrift för just så.
Skomakarhammare, en s.k. klapphammare,
pliggsyl, flatsyl, sidavbitare och tre skomakarknivar. Teckning: Staffan
Rosvall.
Innehåll: Nybergs Skoaffär, Skomakarna, Vad
skomakarna handlade, Vilka var dessa skomakare, Viktor Stenberg, Gustav
Molin, Johan Konrad Lindblom, Volgat Holsteinsson
Omslagsbild: Axel Nyberg vid första
utbygget 1926.
Intervjuare har varit Tuula Niklasson och Berit Johansson. Hasse är en god
berättare och har mycket lagrat i sitt minne. Det har varit ett nöje att få
vara Hasses ”penna”.
/Berit/
© Klinte Hembygdsförening och författarna
Foton från Hembygdsföreningens arkiv där annat ej anges.
Redigering Sven-Göran Drejhammar
Förr gick skomakarna runt i gårdarna -
tillverkade och lagade skor. De var sina egna och kom och gick efter eget
behag.
Det fanns ett uttryck om nån klocka gick fel eller stannade. ”De här klucku,
ha gar för skräddrar o skomakrar”.
Hans Nyberg i sin skoaffär
Nybergs Skoaffär
Nybergs skoaffär startade 1913 i ett av rummen
i huset. Det var pappa Axel som vågade denna satsning trots att det redan
fanns en skoaffär i samhället, Ekelunds.
Hasse, född 1926 började jobba hos sin far i skoaffären 1943. I affären
såldes inte bara skor utan seldon, tömmar, grimmor, skackelremmar, bring och
nackremmar, deckel, putor m.m.
Ändå in på 1960–talet tillhandahölls sådana varor. Bland de sista seldonen
(till ett helpar hästar) som såldes i slutet på 50-talet, fick Nyberg aldrig
betalt, de blev blåsta på pengarna.
Skor idag tillverkas mest av nöthudar. Till finare skor används kalvskinn
eller chevraux som är skinn av get.
Under kriget har Hasse varit med om att sälja skor av bl.a havskatt,
krokodil och äkta pyton.
Skomakarna.
Det var många skomakare som köpte allt material och en del verktyg genom
A.Nybergs Sko-&Läderaffär.
Från Klinte:
Viktor Stenberg 1870-1945
Konrad Lindblom 1869-1961
Gustav Molin 1902-1986
Volgat Holsteinsson 1903-1990
Fröjel
Karl Andersson
Eksta
Karl Andersson
Hederstedt
Silander
Sanda
Henrik Johansson (Skomakar-Henrik) 1898-1972
Det fanns en skomakeriförening, där Molin, Holsteinsson och Johansson
träffades och hade sammanträden. Ofta hölls mötena hos Skomakar-Henrik.
Västergarn
Karl Johansson,
Ivar Bergström, Mafrids. Han gjorde bl.a. selar och seldon på Kronholmens
gård. Han flyttade till Burgsvik och fortsatte med skomakaryrket livet ut.
Väte
Bergström (Bror till skomakar´n i Västergarn)
Hejde
Gustavsson
Några skomakare till som handlade vid Nybergs ibland var Herman Norrby,
Klinte som var fiskare, men lärde skomakaryrket av Lindblom och Wetterberg
pappa till Erik och Knut. Hammarström från Havdhem. var också med lite då
och då.
Skomakaryrket är nästan ett utdöede skrå som så många andra hantverk. I
Klinte har inte funnits skomakare på många år.
Vad handlade då dessa skomakare för varor?
Främst SKINN och LÄDER. /se bilder efter texten/
LÄDER = Till sulor köptes djurhudar från prärien. Affären tog även emot
råhudar från hemslakt för vidare behandling i garveri i Visby.
PLATTLÄDER = Hudar som skars i strimlor till tömmar.
SKINN = Till ovanläder köptes svenska ko- kalvhudar.
PLIGG = Små halva tändstickor som var spetsade i ena änden. Fanns i olika
storlekar t.ex. nr.4. Pligg , tacks och nubb såldes hektovis i strutar.
Struten skulle hålla om man slog den i disken.
TACKS = Lite längre än nubb. Av metall. Fanns i flera storlekar t.ex.nr 18
som då var lika med 18 mm. Nybergs har ännu en ask från Svenska
Tacksfabriken i Trollhättan.
SVINBORST = Att sy med, såldes i knippen om 10 trådar. (En skomakare var så
om sig och kring sig att han räknade massor av knippen, ifall någon skulle
innehålla 11 strån istället för 10).
BECKTRÅD = Skogarn som tvinnades ihop och vaxades och användes till
randsyning.
BJÖRNTRÅD = Fanns i 4 grovlekar och olika färger.
KLISTER = Sk. mjukcement såldes lite senare i tiden. Salufördes i 5-liters
plåtkannor.
En hel del andra verktyg såldes också t.ex., läster = fot som var modell av
trä eller metall på vilken skodon tillverkades.
BEHANDlING av läder = Läder lades i blöt, bankades och passades in efter
sulor, sen gjorde man hål med syl och pligg bankades fast (pliggades). Det
kunde vara dubbla rader på grova kängor.
Vilka var då dessa skomakare?
VIKTOR STENBERG
Var den förste skomakare Hasse minns som handlade hos Nybergs sko- och
läderaffär. Han var en skomakare av den gamla stammen. Stenberg bodde strax
norr om Klinte kyrka. Hasse fick cykla dit med en halva läder (det vill säga
en halv kohud), hoprullad på pakethållaren, när han var grabb och hjälpte
pappa Axel i affären. Stenberg dog 1945.
Viktor Stenbergs hus
GUSTAV MOLIN
Född i Etelhem 1902. Efter militärtjänsten tog Gustav värvning som
kavallerist, han skadade ryggen vid ett fall från en häst och fick ge upp
sin militära bana. Han lärde då till skomakare. 1933 flyttade han med sin
fru Alice till Klinte, hade sitt hus och skomakeriverkstad ovanför Bönders
backe. Det var väl mest övre socknens befolkning som han betjänade med
halvsulning och andra skoreparationer. Men även folk från socknarna runt
omkring sökte sig till Molin. Han gjorde specialskor anpassade för olika
individer. Han ansåg sig vara den enda riktiga skomakaren i Klinte. Han hade
gått lärling och hade gesällbrev och arbetade på gediget gammalt
hantverksvis. Han pliggade sulor och sydde med becktråd. Molin var verksam
fram till mitten av 60-talet då han och makan flyttade ner på samhället.
Molins gamla skylt är i Hembygdsföreningens
ägo
JOHAN KONRAD LINDBLOM
Född 1869 i Småland och död 1961 i Klinte. Han kom till Klinte som skomakare
1897. Lindblom var den Hasse hade mest kontakt med.
Han hade familj, men Hasse minns honom bara som änkeman. Han hade en hund
som hette Prinsen. Huset som låg på Södra Kustvägen, hade en trång liten
verkstad, med ett fönster, skomakarlampa, rund kamin med löstagbara ringar,
alltid kaffepannan på kaminen, kokade på ”sumpen” i veckor. Han tog sig en
kaffehalva varje dag. Han kom till Åvallegården på sin ålders höst och hade
skomakar-verktygen med sig och satt i källaren och gjorde småreparationer av
skor. Efter första veckan på Åvalle gick han hem till sitt hus, men han
återbördades till Åvalle och kom nog att trivas ganska bra, när han väl fann
sig till rätta där.
Några historier som Hasse berättade :
Linbloms hår stod som en rotborst, han drog handen genom håret så det blev
fullt av klister och läderstoff. När han kom till Åvallegården, blev väl
hårtvätten tätare och hans hår kom att ljusna och lägga sig i en annan
frisyr. En dag hade de trafikdag i folkskolan, som låg bakom nuvarande ICA.
Polisen stod i kröken utanför (affären) och visade skolbarnen hur de skulle
cykla i svängen. Lindblom kom ”ginande” i kröken och fick tillrättasägelse
av polisen. ”Flytta på dig pojk-jävel, jag ska till Nybergs skor och köpa
läder” svarade Lindblom.
En dam kom och ville ha sina skor lagade,
Lindblom frågade: var har du köpt dem då. Vid Oskaria sade hon. Är de inte
köpta vid Nybergs, så lagar jag dem inte, svarade Lindblom.
Lindblom och Harald Johansson satt och pratade. Då berättade Lindblom att
när jag kom till Klinte 1897, då fanns bara ett hus byggt utanför Söderport.
Var ringmuren byggd då, frågade Harald. Jo, i det närmaste, blev svaret.
Hasse berättade om sina besök på Åvallegården om hur han ”langade” in cognac
till Lindblom. Det botade både utvärtes och invärtes åkommor.
Lindblom botade allt med konjak. Han hade
skadat sig i benet så det var omlindat. Runa Svanborg som jobbade på Åvalle
undrade en dag varför lindan var så våt. Jag hällde konjak innanför lindan,
sa Lindblom.
En gång skulle Hasse ”köpa ut” åt Lindblom och de hade kommit överens om att
kl. 7.00 (på kvällen) skulle Hasse komma. Kommer du först nu sa skomakar´n
jag har suttit här sen kl. ½ 6.
När jag vaknade halv två på natten, var jag blind, tog några” kaffehalvar”
och somnade, när jag vaknade, var jag frisk.
Mitt emot Lindbloms rum på Åvalle bodde en dam, som kom på att
Hasse kom på besök lite då och då, med sin ”skokartong”. En dag stod dörren
på glänt, och genast hittade hon på ett ärende, hon kände väl
”konjaksdoften”. Kan farbror Lindblom dra upp min mans klocka. Han drog upp
den, gå nu. Jasså går den nu.
När Hasse kom med flaskan: Nu skall du ha dig en konjak som tack för
hjälpen. Lindblom hade varit en god skytt och hade många priser på hyllan.
Han tog ner en pokal, blåste ur dammet, torkade ur den med sin lortiga
snusnäsduk och hällde upp.
Ur Lindbloms Annotationskalender 1910
Volgat Holsteinsson
Född 1903. Var fosterson till Anselm Bergström i Dalhem. De flyttade till
Klinte 1922 och bodde på Södra Kustvägen. Bergström var skomakare och Volgat
lärde yrket av honom. Volgat var gift och hade två barn. Familjen flyttade
1947 till Garvaregatan. Bergström flyttade med, men dog året efter. Volgat
hade sin skomakeriverkstad i en länga i trädgården. Han blev granne med
Nybergs och Hasse och Volgat blev goda vänner. Volgat var lite modernare i
sitt yrkesutövande. Han skaffade klisterpress och fick namnet Klisterprinsen
av de äldre skomakarna. Klistret (mjukcement) köptes i plåtkannor hos
Nybergs affär och han sydde med köpt björntråd som fanns i olika grovlekar
och färger. Han var färgblind, så Hasse fick kolla att det blev rätt färg på
tråden till lagningarna. En gång hade dock Volgat randsytt en svart känga
med knallröd tråd.
De hade ett gäng som tippade varje vecka,” Skomakarligan”, det var
Volgat, Hasse Nyberg, Harald Johansson och Helge Wahlgren. (Det kanske gick
åt några nubbar inte bara till skor).
De höll på i 40 år, vann små vinster men Volgat var helt besatt av
fotbollsligorna. Han sade jämt, att han hade rader med 11-12 rätt som satt
på väggen i verkstaden, ej inlämnade kuponger. Han eldade i en plåttunna så
det rökte och bolmade, men det luktade gott av läder därinne i
skomakarverkstaden. Volgat var lite klurig och kikade över sina halva
glasögon medan han sög på sin pipa.
Där stod hela hyllrader med skor, som skulle halvsulas eller lagas, några
färdiga med namn och pris skrivet under sulan.
Volgat kom till Åvallegården när han inte orkade klara sig själv .
Hasse var en flitig besökare hos honom.
Holsteinssons dotter som ägt huset har nyligen
sålt det. De nya ägarna, hittade skomakarskylten på vinden och har åter satt
upp den på väggen till den gamla verkstaden.
Stöd Klinte Hembygdsförenings fortsatta
arbete genom medlemsskap. Årsavgiften för årsbetalande är 50 kronor, för
ständig medlem 500 kronor. Bankgiro 5595-6387
Åter till index
|