Författare Tor Sundberg 1988

Hamnsamhället vid Klinte växte fram från 1600-talet kring ett fåtal strandgårdar och en enkel hamn.
År 1649 placerades där den förste tulltjänstemannen - strandridaren - som övervakade den allt viktigare handeln därstädes (1).

Den äldsta, bevarade kartan är skattläggningskartan från år 1702 (2). Här syns kustvägen samt den äldre kyrkvägen (nuvarande Donnersgatan) österut. Hamnanläggningarna förefaller blygsamma med en enklare brygga. Den blivande Donnerska tomten var alltjämt obebyggd.

Från 1770-talet och fyrtiotalet år framöver, varade en betydande högkonjunktur i handeln (3).
Tidsperioden sammanfaller med Jacob Niclas Donners verksamhet på Klinte; högkonjunkturen berodde delvis därpå.

Släkten Donner

Som en av Gotlands 18 skeppsredare år 1772 (3) stod änkan "Madame Herr Donner".  Hennes make Jürgen Hindrich D. hade på 1740-talet invandrat från Lübeck till Visby och där grundat ett handelshus med rederi.Parets båda söner fortsatte verksamheten från 1770-talet. Den äldre, Georg Mathias, drev visbykontoret, medan Jacob Niclas (f.1749 d.1809) bosatte sig i Klinte, kanke 1776 (4).
J N D kallas stundtals Klintehamns skapare, vilket syftar på hans och bolagets energiska verksamhet. Klinterörelsen saknade tidigare, i samtiden och senare motstycke.

I Klinte drevs tre kalkugnar, vars produkter skeppades ut på egna kölar. Firman startade ett skeppsvarv på Stora Grundet (Varvsholm) på 1780-talet. Samhällets näringsliv dominerades av skeppsbyggeriet, handeln och alla biverksamheter.
J N Donner köpte flera gårdar, däribland Klintebys (1777 samt senare tillköp), som han bebodde och formade till ett ståndsmässigt gods med många nymodigheter (5). I Klinte och angränsande socknar köpte han flera egendomar, däribland Stora Snögrinda med tomten vid Strands, där kontoret - "karaktärsbyggnaden" lades.

(1)   Till de mera namnkunniga strandridarna hör släkten Stake, som bebodde (och byggde) stamhemmanet Strands - ej det Donnerska huset.

(2)   Lantmäteriet i Klinte akt 1 o. 2

(3)   Sven Gerentz 1950: Art.

(4)   A Lindqvist 1968 sid 62: " 1776 hyrde Donner jord av Snögrinda åboar vid västra landsvägen." Strandåker, där affärsbyggnaden restes.

(5)   Se ex Kai Donner 1931, P. Sollerman 1933 m.fl artiklar. C C G Hilfeling skildrar Klintebys utseende omkring 1800. (Landsarkivet).

J N Donner bedrev en omfattande byggnadsverksamhet med nästa rastlös energi. Hilfeling besökte J N D omkring år 1800 och skriver bl.a:

"Herrar Donner äga sjelfwe 15 ā 16 fartyg, utom andelar i Medelhavs Farare, hwilka hwardera göra 4, 5 ā 6 resor till Östersjö hamnar med Gothlands Producter såsom Timmer, Bräder, Plankor, Packsten, Släckd kalk och Spannmål. - Detta Handels contoir med det tillhörande uti Wisby utgör nära 1/3 af Gohtlands exporthandel. Herr Jacob Donner äger mycket drift i affairer, god Patriot och Husfader, Bror och lefwer som färnämt Herrskap, jämt, men ej öfwerflödigt, är ej mångordig med reelle och påförlitelig"

För mer personalia hänvisas främst till Kai Donner 1931, Kindberg m.fl tryckta källor.

J N D  avled 1809, varpå kompanjonen N J Schwan tog över verksamheten - och gifte sig med änkan (1).

Därefter drev J N D:s söner Georg Niclas och Mathias Henrik firman tillsammans med svågern P H Cramér. Småningom kom andra kompanjoner, men konjunkturerna hade efter J N D:s död svängt. Bolaget försattes i konkurs å2 1845 (2).

Handeln på Klinte mattades av betydligt under 1800-talet (3). Varvsproduktionen fortgick sporadiskt till 1800-talets slut, medan kalkugnarna definitivt slocknade redan tidigare (4). Postfrakten till och från fastlandet överfördes 1860 till Wisby och passagerarfrakten glesnade.
Inemot senaste sekelskiftet (1900) drogs järnvägen till Klintehamn.

I hamnsamhällets absoluta centrum låg Donnerska /Cramérska) gården vid Donners Plats eller  "Platsen" i nuvarande Donnersgatans mynning.
Ängsstycket norr om gården, "Villa-området", var glest bebyggt. Marken avstyckades och frånsåldes som villatomter efter år 1905. Redan tidigare, men framför allt sedan dess har det centrala Klintehamns bebyggelse starkt förtätats. De gamla handelsgårdarna har därmed inlemmats i mer konventionell villabebyggelse och deras ursprungliga miljöer urskils knappast längre.

1950-talets storkommun satsade på Donnersgatan och Donnerska Huset som bycentrum; en mycket hårdhänt satsning med bestående konsekvenser.

(1)   David Rosvall 1969, vari berättas om turerna kring den eftertraktade änkan. Staffan Rosvall är enl. uppgift i färd med att skriva om J N D:s äktenskap och hustru.

(2)   Robert Bohn 1983 ger en utmärkt resumé över handelshuset Donner samt en vägledning i det bevarade affärsarkiver.

(3)   Boken om Gotland II, sid 423: Karta över hamnen med omgivningar år 1843. (Orig. i Landsarkivet)

(4)   Om kalkindustrin, se Munthe 1943 o Ohlsson 1964.

/Tor Sundberg 1988/

Åter till index