| Klinte
marknad Hämtat ur
Einar Smiths bok "Återblick Hågkomster från Klinte" 1994
Det är spännande att forska om Klinte marknad. Jag har inte lyckats hitta årtalet för den första marknaden, men det är roligt, att den växte fram efter hand under första hälften av 1800-talet. Min främste sagesman är målaremästaren August Lindqvist, född 1879, som berättar om marknaden, dels i sin bok "Klinteminnen", dels i en utförlig intervju i Gotlanda Allehanda 1962, då han var 83 år gammal. Som en tonåring deltog han med liv och lust på marknaden på 1890-talet, upplevde, såg och noterade. Han träffade äldre klintebor som kunde berätta om tidigare marknader, ända så långt tillbaka som på 1840-talet. Den första marknadsplatsen var ett litet område 30-40 meter i omkrets, beläget i vägkorsningen framför tullhuset. Det kallades platsen och var Klintes centrum - den naturliga platsen, där mycket händer. Här var också kontoren belägna, där man utom vanliga handels varor också sålde brännvin, öl och kaffe. Marknaden växte ut till tre gånger om året, men så småningom vardet under 1800-talets senare del endast en marknad om året igen och dagen var vid den tiden 14 september. Marknaden utökades och den första marknadsplatsen blev för liten. Marknaden flyttades, men var fortfarande kvar nere i "Klämman", som man kallade området. Man utnyttjade planen framför Donnerska huset, där parken nu ligger. Då var det en öppen plats utan träd och buskar. Där gick också körvägen ut till Bedden och hamnen. Längs den hade man uppfört ett träräcke avsett för tjudring av nötkreaturoch hästar, vilka bytte ägare på marknaden. När flyttade man till den nya platsen? Troligen 1862. I boken "Gutabygd" skriver Roger Öhrman en artikel benämnd "Allmogen till vederkvickelse". Länskungörelsera medelade enligt denna, att marknad inrättas i Klintehamn år 1862. Det var troligen då man flyttade till den större marknadsplatsen. De som hade något att sälja fick erlägga planhyra till kommunen. År 1863 inflöt kronor 4:79 för sådan hyra. Där fick vi ett årtal preciserat, men det var helt klart, att torgdagarägt rum i Klinte långt tidigare. August Lindqvist kan som sagt berätta om sin ungdoms marknader på 1890-talet. De flesta hade en fridag, och det kom mycket folk, även långväga ifrån. Som regel klarade man av djurhandeln på förmiddagen för att därefter ägna sig åt de olika marknadsnöjerna. Det fanns mycket att se och mycket att köpa. En torgdag uppträdde inte mindre än fyra positivspelare, en av dem hette Engdahl och kom från Sjonhem. De stod en i varje hörn och spelade var sin melodi. En ny attraktion kom med en cirkus, som slog upp sitt stora tält på Strands gård. Den hade med sig både musikkår och hästar. I Donnerska salen, nuvarande biblioteket. Var det loppcirkus. Vid magasinet intill Donnerska huset stod "Blinda Kalle" från Stockholm och sjöng. Snälla människor kastade till honom koppargajtar i mössan framför honom. Efter hand som dagen fortskred gick det livligare till. Den goda tillgången till sprit och öl bidrog till detta. När rallarna byggde järnvägen Klinte-Roma åren 1897-99 slutade det som regel med ordentliga slagsmål på kvällarna. Man slogs om töserna. Länsman och fjädringsman hade som regel fullt upp. En annan god sagesman var Edvard Snöbohm. Hans anteckningar om livet i Klinte år 1870 verifierar till alla delar August Lindqvists utsagor. Själv hade jag plöjt igenom de flesta år gångarna av Gotlands Tidning och Gotlands Allehanda från 1850 och framåt utan att hitta någon enda notis om torgdagen i Klinte. Man bevakade inte sådana evenemang. Jag tror ändå att ni får en bra bild av torgdagarna i Klinte på 1800-talet. De var träffar man såg fram emot.
År 1900 hände något igen. Året 1898 hade man invigt järnvägen Klinte-Roma, och marknaden flyttades till nuvarande platsen. Jag hittade annonser i GA 1900, 1902, 1904, 1907, och 1910 alla likalydande: "Torgdag anordnas å Klintehamn den sista fredagen i september". Undertecknat kommunalnämnden. Den dagen gällde i fortsättningen ända fram till senare delen av 1900-talet, då lördagen blev torgdag i Klinte. Det var kreaturhandeln som fortfarande var viktigast. I övrigt var det hemslöjd som gällde, fabriksvaror var inte tillåtna, vilket noga överaskades av länsman Svallingsson. Ett tivoli hörde till torsdagen och slagsmålen fortsatte som regel. Tidningen 1910 berättar om ett stort nöjestivoli med bl.a. Sjö på land djurföreställning, skjutbana och olika spel. Men torgdagen det året kunde icke glädja sig åt någon större tillslutning på grund av den regniga väderleken som rådde hela förmiddagen. När det klarnade upp frampå eftermiddagen, hade de flesta åkt hem. År 1912 var det bättre med fint väder ända fram till 3 tiden, då det började regna. Det kom mycket folk från när och fjärran. Tillförseln av kor var riktig och priset låg mellan 125 och 160 kronor per styck. År 1917 annonserar tidningarna om "Extratåg på Klintehamns-Roma järnväg", torgdagen den 28 september med avgång från Roma kl. 9,30 f.m. och åter från Klinte kl. 4,35 e.m. Många minns hur marknadsplatsen såg ut med järnvägsspåren och magasinen; ett stickspår gick fram till Lantmännens stora magasin, som så småningom byggdes ut mot söder och även kompleterades med sidobyggnad. Dessutom fanns betvågen och under betkampanjen stora högar med sockerbetor, som efter hand lastades på järnvägsvagnarna för transport till Roma.
Vi är nu framme vid den tid, då jag själv upplevde torgdagen som en av årets höjdpunkter. År 1926 var jag elev i hamnskolans 3:e klass och minns den marknaden mycket väl. GA berättar, att torgdagen var livligt besök och tillfördes av kreatur riklig. Ett fåtal hästar bytte ägare och det var gott om marknadsnöjen. Men en misstämning spred sig. På marknadsdagen står följande annons att läsa i tidningen: "Vår glädje- vårt enda barn - Dolly Gillberg 16 år - dog idag på morgonen. Föräldrarna." Fadern var provinsialläkare i Klinte och Dolly en idol för många klinteungdomar. De tre senaste somrarna hade hon varit simlärare på Barlastkajen. Hon var elev i flickornas 8:e klass i Visby och hade den 10 september deltagit i skolungdomens simtävling i Stockholm, där hon noterar seger och svenskt rekord. Hon blev förkyld på hemresan, lunginflammation tillstötte, och livet stod inte att rädda. I sin bok "Körsbärsträdet" gör Pelle Sollerman en utförlig skildring av denna händelse. Han berättar också livfullt om marknaden i Klinte vid denna tid.
Tillsammans med mina skolkamrater såg jag med stora förväntningar fram mot marknadsdagen. Vi var givetvis på plats när Lindgrens tivoli kom med sina två karuseller, det stora positivet, spelautomaterna och andra tivolianordningar som ringkastning och skjutbana. Den ena karusellen hade slänggungor, medan den andra gick i vågor under färden. Den drevs för hand av den urstarke Torwald med hjälp av karlar från samhället. Lille Mannen var ordningsvakt. År 1928 inträffade händelsen med Halvard, min klasskompis, 12 år gammal. Det stora tunga positivet, en koloss på fyra hjul, som hela tiden spelade "Florentinermarsch", blåste omkull och Halvard kom under. Vi var chockade och befarade det värsta. Torwald och ett par till lyfte positivets ena sida. Och se! Halvard kröp fram, tilltufsad men oskadd. Han hade råkat hamna i en grop och undgick därigenom att krossas. Men vi fick en tankeställare allihop. År 1931 var det en stor tvåspaltig annons i tidningarna: "Klinte marknad. Sedvanliga torgdagar hållas i Klinte 25 september och 30 oktober". Det var alltså två torgdagar vid den här tiden, men den i oktober var inte särskilt omfattande. Till slut lades den ned. I samma tidning var det också stora annonser som gällde Klinte Bokhandel och Bosättningsaffär. Hugo Kahls Herrekipering, Carl O.F. Johansson och S.A. Johansson. Hugo Brodéns annons var utmärkande för honom: "Att räkna upp alla varor tjänar inte mycket till. Kom själva och se."
|
