Logga in

Logga in
Annons

Klicka här för väderprognos Gotland

Gotland i mitt hjärta: Lotta Kühlhorn

Det är frestande att kort och gott kalla Lotta Kühlhorn för färgstark, men en människa kan inte fångas in med några få bokstäver. Det gäller alla i största allmänhet, men kanske i synnerhet Lotta Kühlhorn.

Lotta Kühlhorn är formgivaren, författaren och illustratören som står bakom mängder med böcker som du säkert hållit i din hand, men kanske inte riktigt tänkt på det. Faktum är att när man inser att det är hon som står bakom den yttre gestaltningen av flera av böckerna man har i sin bokhylla är det lätt att bli, nästintill, starstrucked. För visst känner du till det rödrutiga ylletygsomslaget till Martina Haags omtalade ”Det är något som inte stämmer”, Jonas Hassen Khemiris ”Montecore” eller Bea Uusmas ”Expeditionen Min kärlekshistoria”, bara för att nämna några? Själv testar jag att söka igenom min egen boksamling och plockar på ren känsla ut flera böcker som jag tänker att hon kan ha formgett. Det visar sig stämma. Jag har i min ägo mängder med böcker som löpt genom hennes händer och hon har tveklöst sitt alldeles egna signum när det gäller form och färg.

Mötet med Lotta Kühlhorn sker en solig sommardag på södra Gotland, hemma hos en vän till Lotta. Lotta och hennes man Håkan Östlundh, som är deckarförfattare, är på ön för att slutligen tömma sitt tidigare sommarhus som de precis sålt. Lotta möter upp på gårdsplanen och hennes rödfärgade hår gnistrar i solen. För dagen är håret ihopsnurrat i två flätor som för tankarna till Pippi Långstrump. Munnen är målad med ett läppstift som jag försiktigt (det är ju trots allt en färgexpert det handlar om!) vill beskriva som mörkt pion- eller krapplackfärgat och läpparnas färg för ett alldeles eget, underbart vibrerande färgsamtal med de lysande röda flätorna. Direkt, vid första mötet, skulle man kunna säga att Lotta Kühlhorn strålar av kärlek till färg.

– Färger kan inte ta slut, det går att skriva hur mycket som helst om dem! säger hon energiskt och berättar om sin senaste bok som hon hoppas ska bli ett avstamp till att prata om färg.

Lotta Kühlhorn brukar förknippas just med kulör och därför är det kanske inte så förvånande att hon nyligen släppt den egna boken ”Kulör”, som är en fristående fortsättning på den tidigare utgivna mönsterboken ”Rapport!”. Hon beskrivs av förlaget som en färgernas mästare och om man söker efter synonymer till ordet färgstark kommer, bland andra, orden uttrycksfull, intressant, originell, särpräglad, personlig, livfull, blodfull och temperamentsfull upp. Kanske är det med de orden på ordpaletten man kan försöka måla ett porträtt av Lotta Kühlhorn? Ett annat ord man skulle kunna lägga till är generös, för flera av Lottas egna böcker är till för att hon vill bjuda på sin kunskap.

– Jag vill dela med mig till andra allt jag kan. Dessutom blir det ett sätt för mig att börja på något nytt.

Efter att ha ägt hus på Gotland i över tjugo år, det senaste en gård i Alva, står nu Lotta och maken Håkan utan hus. Fast det är bara tillfälligt för denna sommar hyr de hus samtidigt som de letar ett nytt. Drömmen är att hitta ett ute på Näs, en socken som Lotta blivit förälskad i. Att Gotland har en stor plats i Lotta Kühlhorns hjärta råder det inga tvivel om.

– Jag känner mig hemma här, säger Lotta bestämt.

Hon kommer från Stockholm och mötet med Gotland skedde redan i tonåren, ”då man åkte hit på skolresa”.

– Man kan säga att Gotland var vår sommarkoloni. Mina kompisar hade hus här och dessutom var det uteslutet för vår del att köpa något i Stockholms skärgård, det var för dyrt. När vi kom hit tänkte jag: men Gud, här är det, jag älskar det!

Sedan har vi det här med att Gotland tillhör växtzon ett, det vill säga den svenska klimatzon som gör att det är möjligt att odla det som på många håll i landet är exotiskt och ovanligt.

– Som valnötter och fikon. Här får man sin rejäla dos natur, säger Lotta och får något lätt drömmande i blicken.

Man förstår att naturen är viktig för henne och att den har en stor del i Lottas produktion. Förutom att många bokomslag har organiska inslag så har hon även gett ut egna kokböcker: ”Frukt & grönt : recept från mitt kök och skafferi” och ”I köket hos Maj: en hemmafrus bästa recept” i samarbete med Kristina Sandberg. Dessutom står hon bakom egna, retroinspirerade föremål för hemmet. Lekfulla, färgstarka muggar, hyllpapper, kökshanddukar, necessärer och skärbrädor med frukt och grönsaker.  

Lotta Kühlhorn har arbetat som formgivare i cirka trettio år och står, som sagt, bakom tusentals bokomslag. Hennes uppdragsgivare spänner i princip från A till Ö, eller i varje fall till Y, varav flera är välkända, tunga förlag och företag. Många av de bokomslag Lotta har formgett har erhållit priser och det intryck man får under intervjun är att hennes skaparlust aldrig tycks sina. Samtalet rinner iväg, likt vattenfärg, och plötsligt kommer vi in på ämnet kläder, något som Lotta är mycket intresserad av. Hon hämtar raskt en klänning som hon nyligen bara ”snodde ihop” men som skulle få en textillärare att klappa händerna i ren förtjusning. Inte konstigt kanske, för förutom att Lotta är utbildad vid Konstfack har hon även studerat vid Tillskärarakademin. Klänningen är sydd av ett gammalt gulmönstrat tyg, från en nedlagd tygaffär på Gotland, och påminner om en städrock från 1950-talet.  Vem vet, kanske det här är avstampet till ett nytt kapitel i Lottas liv? Att formge kläder.

– Det här är en typisk gotlandsgrej, att jag helt plötsligt får lust att göra nya saker, säger hon och stryker med handen över klänningen.

Hon berättar att hon älskar växelbruket mellan olika tekniker och att hon nu längtar efter att göra mönster för hand. Att måla. Andra källor till skaparlust är hennes samlingar av snygga böcker, snäckor, kottar, parfymförpackningar, porslin och tygbitar. Eller det ”sommaruniversitet” som hon och en kärntrupp av vänner från Stockholm, på runt sex personer, skapade för några år sedan och utövar när alla är lediga och träffas på Gotland.

– Vi insåg att alla jobbade med saker som vi andra inte kunde så mycket om. Därför startade vi vårt universitet där vi lär varandra. Första gången var det någon som pratade om psykologi, en annan gång var det dramaövningar eftersom en av oss är skådespelerska. Fast det är väldigt lekfullt och ibland blir det mest fest! säger Lotta och skrattar.

Vi kommer in på frågan om inspiration. Var hon får den i från och vad Gotland betyder för hennes skapande. Finns Gotland på något sätt med i de jobb hon gör?

– Jo, jag tror faktiskt det för jag kan bli så överfylld av inspiration när jag är här, säger hon och förklarar att hon tycker att hon och hennes man hittat en perfekt kombination, eller kanske man kan kalla det för balans, mellan att vistas i Stockholm och på Gotland. Eftersom båda två arbetar som frilansare står det dem fritt att vistas, i princip, när de vill på ön. Deras tre barn är vuxna och utflugna och det är en av anledningarna till att de nyligen sålt det stora huset i Alva och nu letar efter ett annat. Ett som är mindre och lite lättare att sköta.

Vi sitter tysta en stund. Kaffet är urdrucket och det är dags att gå ut i solen för att ta fler bilder. På gården finns en ruin av kalksten och vi kommer åter in på ämnet färg. Lotta berättar att grått är en färg som hon förknippar med Gotland.

– Jag tycker mycket om grått och jag älskar kalksten. Alla färger är fina mot det, säger hon och förklarar, med ett skratt, att hon även gillar formen av Gotland som hon tycker ser ut som Sverige.

Jag tvekar en stund innan jag ställer frågan om vilken som är hennes älsklingsfärg och om relationen till blått som jag har hört att hon inte gillar. Det känns lite tokigt att fråga om favoritfärger, ungefär som att fråga vilket barn hon älskar mest. Hur är det egentligen med blått, undrar jag försiktigt, och visar med en generad gest på mina egna jeansblåa kläder. Lotta skrattar och förklarar:

–Jo, det stämmer det där med blått. Jag tycker att det är en färg som finns överallt, på himlen och havet så varför ska man ha den på kläderna? Den får så mycket uppmärksamhet så i rättvisans namn borde en massa andra färger lyftas fram. Jag skriver lite elakt om blått i min nya bok, men den tål det. Dessutom kan det vara så att eftersom jag varit så pass mycket emot blått så är det en färg som jag snart kommer att börja gilla! Ibland kan det vara ett tecken på det.

Gult däremot, råder det ingen tvekan om har en stor betydelse för Lotta. Gult och rosa. Hon förklarar att hon formligen kan bada i gult, längta efter gult, och att hon nyligen inspirerats starkt av en gul bok med svart text som hon hittade på en loppis. Dock är det rosa som löper som en rosa tråd genom hennes liv.

– Jag återkommer med jämna mellanrum till rosa. Jag gillar att begränsa mig så jag jobbar oftast bara med en färg i taget, eller möjligen max 2-3 färger.

I boken ”Kulör” skriver Lotta så här om sin syn på rosa: ”Det händer att jag tänker ”men om jag gör det rosa?” när någonting känns tråkigt. Då brukar lusten komma tillbaka och det blir spännande igen.”

Fast även om samtalet handlar om lekfullhet och skapande så finns det inget lättvindigt när det gäller förhållandet till färg, det är tydligt när man pratar med Lotta Kühlhorn. Färg ska tas på största allvar.

– Mycket som jag upplevde som liten har präglat mig och ibland tänker jag att det som är meningen med livet är att få se alla vackra saker, säger Lotta allvarligt och fortsätter:

– Jag tror, till exempel, inte att rött är samma sak för alla. Det är självklart att färg betyder jättemycket för känslolivet. Färg betyder mycket för allt!

  • Av: Eva HC Nyström/Gotland Just Nu
  • Publicerad 2017-07-25, 13:33

Tipsa en vän

Tyckte du att den här sidan var intressant? Här kan du tipsa en vän om den.

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas ej. Användaren ansvarar själv för sin kommentar.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons