Logga in

Logga in

Klicka här för väderprognos Gotland

Deckardrottningen Anna Janssons barndomsö

Gotland är händelsernas centrum i deckarförfattaren Anna Janssons böcker. Som barn smög hon på mystiska personer i Botaniska trädgården. Efter det har hennes kriminalkaraktär Maria Wern lockat en stor publik över hela världen.

Den fridfulla idyllen på Anna Janssons barndomsö Gotland är en effektfull inramning till de kallsinniga mord som utreds av polisen Maria Wern, spelad av Eva Röse i tv-serien som fortsatt med nya avsnitt nu under våren. Tio av Anna Janssons böcker om Maria Wern har hittills blivit film och ytterligare åtta finns kvar att iscensätta. Men det tar inte slut där. Så länge det dyker upp nya idéer så fortsätter Anna Jansson att berätta om Maria Werns liv och jobb med att utreda mord. Den 17:e deckaren i serien har nyss kommit ut, och redan nu jobbar Anna Jansson på manuset för nästa bok.

Anna Jansson sprudlar av energi och berättar medryckande om sitt författarskap och hur det började. Hon växte upp på Lärbrogatan i Visby på 1960-talet, i ett villaområde som just börjat växa fram. I närheten fanns ett övergivet trädgårdsmästeri med en vildvuxen trädgård att utforska, men framför allt var det Botaniska trädgården i Visby innerstad som var spännande. Från lusthuset i Botaniska trädgården har man bra utsikt och det var där hon och en kompis brukade hålla till när de lekte detektiver.

– Jag minns att vi spejade på en dam som brukade vara där, vi kallade henne ”svinryggen”. En gång såg vi henne ta ett skott på en buske, då skuggade vi henne till en av gränderna. Hon brukade prata med en man i gul nylonskjorta, det tyckte vi var misstänkt, berättar Anna Jansson.

Minnena från unga detektivår på Gotland har även inspirerat Anna Jansson till barn-och ungdomsböcker om Maria Werns son, Emil Wern. Han bor innanför ringmuren och har en egen detektivbyrå. I det senaste äventyret ”Mystiska meddelanden” som kom ut i maj i år, får han utmaningen att lösa vem som klottrat på ringmuren, och varför. Ytterligare en av Anna Janssons karaktärer bor och verkar i Visby innerstad. Angelika Lagermark på Södertorg i Visby som inte bara klipper hår, utan även hjälper människor att reda ut sitt liv och att hitta kärleken. Förra året kom första boken om hårfrisörskan, ”Ödesgudinnan på Salong d’Amour ”.  I augusti i år kommer uppföljaren ”Svärmödrar utan gränser”.

Anna Jansson berättar att hon fortfarande gärna promenerar och samlar intryck i Visby. Botaniska trädgården har än i dag en särskild plats i hennes hjärta.

–Jag har alltid älskat Botan. Jag går gärna och tittar och funderar över läkemedelsväxterna som finns där, och hur de är kopplade till den medicin som används i vården i dag.

Anna Jansson utbildade sig först till sjuksköterska och kanske kan även det valet ha koppling till Botaniska trädgården, men som vuxen har hon framför allt reflekterat över att släkten på hennes pappas sida drabbades hårt av tbc. När Anna Janssons pappa var barn dog båda föräldrarna i tbc och de fem syskonen fick flytta hem till mormor Anna Bäckström i Klinte. Efter en kort tid dog även tre av systrarna som var i 12-13 årsåldern. Bara två i syskonskaran överlevde, en syster och Annas pappa.

– Det var först när jag var i 50-årsåldern som jag reflekterade över att jag valt att studera just lungmedicin, berättar hon.Anna Jansson jobbade som sjuksköterska i 30 år och de sista 7 åren i yrket kombinerade hon det med att skriva böcker.

Att skriva har alltid varit en del av Anna Janssons liv, men det var reformen inom psykiatrin i slutet av 1990-talet som fick henne att vilja väcka debatt. Förändringen inom den psykiatriska vården innebar att familjen fick ta över en stor del av ansvaret för sina anhöriga. Som sjuksköterska förstod Anna Jansson vilka konsekvenser det kunde få och det beskriver hon i sin debutroman, ”Stum sitter guden”, som kom ut 2000. Där har psykiskt sjuka människor som hamnat utanför samhället skapat en egen tillhörighet i ett husvagnsläger.

– Jag ville skriva om misären inom psykiatrin som blev följden när sjukhus stängdes. Att patienter inom vården inte får den hjälp som de behöver är upprörande. Anhöriga och civilsamhället får ett ansvar de inte är rustade för, säger Anna Jansson.

Hon berättar att hon bestämde sig för att skriva om det hon uppfattade som orätt och att berättelsen växte fram under tiden som hon skrev.

– När jag skriver börjar allt i en känsla jag har av något som berör mig. Sedan skriver jag, det brukar bli bäst så, säger Anna Jansson.

Sådant som berör henne kommer ofta med i bihandlingen i böckerna. Maria Werns debut i litterär form uppmärksammades, liksom inlägget i psykiatrivården. Sedan dess har Anna Jansson fortsatt väcka debatt om sårbarheten i samhället och Maria Wern är numera en känd karaktär för tv-tittare i hela Europa och omvärlden. Kina är ett av länderna där intresset för deckarserien är stort. Tyskland ett annat.

– I Tyskland är det närmare fem  miljoner som sett Maria Wern på tv, berättar Anna Jansson.

Anna Jansson använder sin erfarenhet inom vården och minnen från uppväxten på Gotland när hon skriver. Efter studierna blev hon kvar i Örebro och började jobba där. Men under åren har hon återvänt så ofta som möjligt till Gotland för att träffa släkt och vänner, men även för att samla inspiration och underlag till böckerna.

– Jag är på Gotland 8-10 gånger om året, jag gör all min research till böckerna på plats. Jag har en lägenhet som fungerar som bas, berättar Anna Jansson.

I senaste boken med Maria Wern, ”Rädslans fångar”, har Anna Jansson gjort efterforskningar i Tingstäde och det underjordiska och hemliga försvarsfortet, som användes fram till andra världskriget. Tingstäde är även socknen där Christopher Polhem, ”mekanikens fader”, föddes på 1600-talet. I Anna Janssons bok har ett märkligt urverk som den gotländske uppfinnaren konstruerat gått i arv inom en släkt i Tingstäde. Delar av handlingen utspelar sig i ett av skyddsrummen i fästningen, där 40 personer belägrat sig.

– Uret är konstruerat så det förutspår en kommande solstorm, berättar Anna Jansson.

I en  tidigare bok,”Skymningens barfotabarn”, byggs handlingen på det som hände vid det gamla krigssjukhuset i Lärbro, dit tbc-sjuka krigsfångar från Auschwitz kom för vård efter andra världskriget. De hade hört rykten om Doktor Mengeles forskningsexperiment och tänkte göra uppror när de trodde att vaccinet var ytterligare ett test på deras kroppar.

Hembygdsföreningar, gamla böcker och landsarkivet är några av källorna där Anna Jansson hämtar kunskap. En annan viktig inspirationskälla var hennes pappa, Bernt Karlström, som genom åren delat med sig  av en mängd gotländska skrönor och sägner.

– Pappa var en fantastisk historieberättare. I böckerna har jag använt mycket av det han berättat, säger Anna Jansson.

Det finns många sådana gamla skrönor om Gotland, bland annat stenmyterna från Bro.

– I Bro fanns stenkällingarna, som förvandlades till sten när de grälade, bröd som bakats på en söndag förvandlades också till sten. En annan myt är berättelsen om pappan som ville att hans blinda barn skulle få syn. För att det skulle ske skulle han offra sina fina oxar. Han gick med på det, men när barnet fick synen tillbaka tyckte han att det var synd att  ta livet av djuren. Som straff blev barnet av med synen igen och oxarna förvandlades till sten, berättar Anna Jansson.

Sägnerna från Bro inspirerade till ”När skönheten kom till Bro”, där de gamla skrönorna återuppstår. Anna Jansson medverkar även i år under deckarveckan, Crimetime Gotland, i augusti. Då finns det chans att följa med på bussturer och uppleva hennes uppdiktade brottsplatser runt om på Gotland.

– Min dotter har räknat efter och kommit fram till att det är 65 fingerade personer som i mina böcker mist livet på Gotland, säger Anna Jansson.

En dag i juni för Anna Jansson
Jag vaknar i min lägenhet i Visby och går upp klockan 5 på morgonen. Jag kokar kaffe och brer två knäckemackor. Sedan sätter jag mig direkt och börjar skriva, mellan 5-10 på morgonen. Om det vill sig väl blir det sju sidor. Sedan väntar en timmes administrativt jobb, då har jag kontakt med förlag och filmfolk och svarar på mejl.

Klockan 11 tar jag en promenad längs Strandpromenaden. Där  blir det picnic vid lunchtid innan jag tar en sväng till Botaniska trädgården. Där tittar jag på kryddväxter och sedan sätter jag mig med en bok i lusthuset.

Efter det tar jag en sväng till Fiskargränd. På eftermiddagen åker jag till Klintehamn och hälsar på mamma. Vi dricker kaffe och diskuterar den nya boken jag håller på med. Sen tar jag en sväng på Klinte beklädnad och kollar om de har något jag gillar.

Jag gör ett besök på kyrkogården i Klinte där min gammelmormor och min pappas systrar är begravda. Som barn brukade jag få följa med pappa dit. När vi var där brukade han berätta spännande historier från livet förr. Så gjorde jag även med mina barn, och det ska jag göra för mina barnbarn i sommar.

Sedan åker jag till Herrvik där jag träffar intressanta personer från Östergarnslandet och får höra berättelser om bygden. Efter det bilar jag vidare till Katthammarsvik för att äta kvällsmat på fiskrestaurangen.

Till sist är det dags att åka hem till Visby igen. Där avslutar jag dagen på balkongen och myser tillsammans med min man över ett glas vin och lite goda Gotlandsdelikatesser.

  • Av: Magdalena Olsson/Gotland Just Nu
  • Publicerad 2016-06-10, 12:40

Tipsa en vän

Tyckte du att den här sidan var intressant? Här kan du tipsa en vän om den.

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas ej. Användaren ansvarar själv för sin kommentar.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons